Selfelected

>This message will be repeated in english.

När man jobbar med use case är en av parametrarna de olika typerna av användare. Med dem håller man reda på att man bygger rätt sak för rätt roll.

Härom dagen snubblade jag över ett ärendehanteringssystem, ni vet ett sådant som helpdesk/supporten använder. Där kunde man sätta prioritet på ett ärende men vi skulle nogsamt undvika prio 1; för med prio 1 gick det ebrev till en hel hög med folk, bl.a. högsta chefen.

Jag skulle vilja höra den felrapporten.
“Hallå, är det helpdesk? Jag skulle vilja rapportera ett ärende.”
“Ja. Vad är det om?”
“Fabriken brinner.”
“Ok. Noterat. Hur bråttom är det?”
“Görsketabråttom, så det är nog bäst du sätter den på prio 1. Chefen vill nog veta.”

Hur mycket jag än tänker kan jag inte komma på ett supportärende som kräver att chefen behöver veta men inte är allvarligt nog att jag kan ringa honom.

One of the parameters when working with use cases is the different types of uses. They are used as guidance for building the right thing for the right role.

The other day I stumbled over a issue system, you know the kind helpdesk/support uses. One of the values to set was priority but we were asked not to use priority 1 because then an email was sent to more or less everyone including the top boss.

I would like to hear that report.
“Hello. Is it help desk? I would like to file a report.”
“Yes hello. What is it about?”
“The factory is on fire.”
“Ok. It is noted. How urgent is it?”
“Very urgent I believe. So please give it a priority 1. The boss probably wants to know.”

I have been thinking about it but have still to come up with an issue that is important enough to the boss to know but not serious enough to just call him on the phone.